Hans Sundberg

En elefant i en porslinsbutik

2018-10-19 Blogg Kravhantering Läst 353 gånger

När man arbetar med krav är det viktigt att vara lyhörd. För att resultatet ska bli bra måste man förstå beställarens önskemål och behov. Det är oftast inget problem att få beställaren att berätta vad det är dom vill ha. Utmaningen ligger i att se igenom det uttalade önskemålet och få fram det verkliga behovet.

Det finns en Buddhistisk liknelse om några blinda munkar som till sin kung skulle beskriva en elefant efter att fått känna på var sin del av den. Den munk som har känt på elefantens huvud, beskriver den som en kruka. Den som har känt på örat beskriver den som en korg eller ett såll. Munken som har känt på betarna beskriver en plogbill och den munk som har känt på benen talar om trädstammar. Alla har de upplevt elefanten på olika sätt och kan inte komma överens om vad en elefant är. Deras slutsatser är helt olika och de hamnade i häftig dispyt.

Som kravare har jag många gånger känt mig som en av de blinda munkarna. Jag har efter de förutsättningarna jag fått försökt att beskriva behovet som jag uppfattat det. Hur ska den önskade elefanten se ut? Trots att jag har några års erfarenhet i branschen så behöver jag understundom påminna mig själv om risken att få synproblem, det vill säga att bli blind som munken, och inte se det reella behovet.

Jag brukar då erinra mig en historia från mitt äktenskap. Jag och kärleken i mitt liv firade i år 30-årig bröllopsdag och det är klart att det finns tillfällen jag önskar att jag agerat annorlunda under dessa 30 år. Ibland har mina kantigheter gjort att jag känt mig som en elefant i en porslinsbutik. Några av de misstagen har blivit värderade minnesbetor att vårda och komma ihåg och använda i mitt yrkesliv. För att på så sätt undvika att jag gör om de igen.

En minnesbeta jag brukar erinra mig om för att säkerställa att jag identifierat det reella behovet skedde under våra småbarnsår. Jag hade varit borta några dagar för arbete på annan ort samtidigt som båda barnen var sjuka. Jag visste att jag var efterlängtad när jag skulle komma hem. Jag köpte en present till kärleken dels för att visa min uppskattning och dels för att döva mitt dåliga samvete att jag varit borta några dagar. Valet av present var inte helt genomtänkt för jag hade inte mycket tid innan mitt tåg skulle gå.När jag kom hem så lämnade jag min present till min fru som blev jätteglad över att jag hade köpt något till henne. Däremot tyckte jag inte att hennes entusiasm var lika stor när hon öppnat paketet och sett vad jag köpt. Jag undrade lite försiktigt om hon blev glad för presenten. Jo, jo, fick jag till svar medan hon började plocka ner disken i diskmaskinen.Jag upprepade frågan om hon verkligen var glad för presenten? Hon vände sig då om och sa att: Nej, det var den sämsta presenten jag kunde ha köpt. Den kluring jag köpt i trä var inte uppskattad. Knep & knåp var ingenting för henne. Jag blev väldigt överraskad över reaktionen men insåg att jag köpt något jag gillade och inte något kärleken gillade. 

Så när jag håller på att krava och ska beskriva min kunds behov och tror att jag är färdig. Brukar jag fråga mig själv om kunden skulle bli glad för presenten. Det är viktigt att ibland fundera över om de behov jag som kravare beskriver verkligen ger det resultat som kunden vill ha. Det räcker med att jag ibland beter mig som en elefant i en porslinsbutik. Jag vill dessutom ogärna känna mig som den kruka, en av munkarna beskrev.

Har jag fångat upp alla intressenter?

Har jag verkligen stämt av min uppfattning av kundens behov med dem?

...

Det kan ibland vara bra att se över kraven igen!

Dela artikeln