Louise Merzinger

Konsultbolag1 springer Bellmanstafetten!

2016-08-19 Nyheter Läst 815 gånger

Det är en regnig sommardag i augusti. Temperaturen har krypit ned till närmare 15 grader och luftfuktigheten är över 95%. Med andra ord en perfekt dag för att springa fem kilometers stafett tillsammans med sina kollegor. 

Det är Per Augustinsson som har samordnat och anmält alla. Genom hela sommaren har han peppat oss kollegor inför stafetten, och både inför och under själva löpningen bidrar han med sin oändliga positivitet. "Det här kommer att bli toppen!" och "Åh vad skönt att springa när det är lite regnigt!" är fraser som titt som tätt trillar ur Pers mun. 

Vi andra har en aningen mildare sinnesstämning, men när startskottet går så är vi igång allihopa, och hejar. Även om vi står långt bort och inte riktigt ser Per, som springer först. Konditionen hos laget varierar, somliga springer gärna och andra springer bara när de blir jagade. Undertecknad tillhör den senare gruppen. Trots det bristande flåset är det roligt att springa med kollegor, i synnerhet när de är så positiva och stöttande.

Jag står på tur att springa efter Per, och väntar nervöst vid bytesstationen. Min telefon har inget internet så spellistorna som jag så omsorgsfullt har laddat ned till offline-mode fungerar inte. Jag lyckas få upp en endaste låt, Shots & Squats, av Vigiland. När Per väl kommer in har jag hunnit lyssna på låten tre gånger. Jag tar över stafettpinnen och rusar iväg. Nu gäller det att inte tappa tempo! Jag springer en vacker runda på Djurgården (nåja, vissa bitar går jag) medan samma låt spelas om och om igen. Efter ungefär två kilometer minns jag varför jag aldrig springer fem km. Det är bara att kuta på, kollegorna räknar ju med mig! Till slut närmar jag mig mål och vid det här laget är jag så trött att jag snubblar in. Stafettpinnen byter bärare och Frida pinnar iväg, fort som tusan.

Det absolut bästa med hela loppet var att komma stapplandes tillbaka till arbetskamraterna som springer fram och ger mig high fives och kramar, hurrar och lovordar mig för att jag tog mig runt. Det är en känsla av samhörighet och laganda, och att bli fullständigt accepterad, som man sällan hittar på arbetsplatser. 

Frida springer snabbare än vad vi trodde, och sedan är det Sofias tur. Per stöttar fortfarande genom hela tävlingen. Till slut springer Thomas, som älgar sig igenom hela loppet. Totalt sprang vi på 2 timmar och 15 minuter. Ett resultat att vara stolta över! Det är verkligen en teamaktivitet. Men det kommer dröja ett tag innan jag vill lyssna på Shots & Squats igen.

Här finns några bilder från loppet:

Dela artikeln

Och, för er som aldrig har sett videon eller lyssnat på den, här är en länk till Shots & Squats av Vigiland.
https://www.youtube.com/watch?v=Cr4DDZqGm2k 

/Louise