Mikael Hagnér

Vem säger att det är svårt med rekrytering?

2017-01-09 Läst 502 gånger

En vanlig dag med Hagge. Eller? 

Jag var nere och hälsade på mina vänner på lite mer sydliga breddgrader, närmare bestämt vårt kontor i Malmö. Som rekryterare händer det att jag åker dit lite titt som tätt, och denna dag hade jag bokat in en lunch med en kandidat. Väl vid restaurangen ser jag en kille som verkar vänta på någon. ”Perfekt, det måste vara min kandidat”, tänker jag.

Jag går fram och presenterar mig och vi pratar lite kort, sedan letar vi oss uppför trapporna in i restaurangen. Vi pratar bland annat om en av mina kollegor och tycker att är roligt att vi har gemensamma bekanta. Kandidaten (vi kan kalla honom för Johan) berättar att han har varit på sitt arbete i rätt många år och allt är precis så som jag kommer ihåg från hans CV.

När vi har satt oss vid bordet börjar jag beskriva vårt bolag och Johan ställer lite frågor, precis som det ska vara (frid och fröjd). Efter ungefär en kvart så ringer Johans mobil, men han väljer att inte svara. Vi pratar vidare och efter någon minut så får han ett sms som han läser. Johan tittar förbluffat på mig och frågar vilket företag jag kommer ifrån. Jag svarar smått förvånat att jag kommer från Konsultbolag1.

”Vaaaa?! Jag ska ju träffa Leif från [ett annat konsultbolag]! Han står och väntar här utanför nu!” svarar Johan. Vi börjar skratta och kommer snabbt fram till att han måste gå ut till Leif. Jag tackar för den snabba lunchen och önskar honom lycka till.

Men var är då min kandidat? Jag springer ner för trapporna samtidigt som jag möter Leif och Johan, på väg in i restaurangen. När jag till slut får tag på min kandidat via telefon så ber jag om ursäkt och berättar vad som har hänt. Då svarar han ”Vet du vad det sjuka är? Medan jag väntade på dig så dök en Leif upp och började prata med mig.” Vi skrattar en hel del åt missförståndet.

Vi går upp i restaurangen och jag får betala ytterligare en lunch och tjejen i kassan skrattar också. Väl vid bordet och med rätt kandidat så flyter intervjun på bra och jag kan säga att så mycket har jag aldrig skrattat under en intervju.

Nu undrar väl alla hur det gick. Fick följande svar efter intervjun: 

”Vilken härlig dag vi har haft :)

Det var kul att få träffa dig! Känns som att ni är ett stabilt bolag som sakta men säkert växer i naturlig fart och förhoppningsvis kan även jag få ta del av den resan i framtiden. Vi får hålla kontakten framöver, hör av mig så fort jag känner mig redo.”

Så trots missförståndet så verkar jag inte ha gjort bort mig totalt.

Det roligaste av allt är att jag hörde av mig till Johan, som jag av misstag råkade bjuda på lunch, och kollade av att han inte tog illa vid sig sist. Han svarade: ”Det är jag som får tacka. Det är inte varje dag man blir bjuden på två luncher i samma restaurang :)  Hör av dig nästa gång du är i Malmö. Vi kanske kan göra om det.”

Känner mig supernöjd med att en intervju ser ut att bli två framöver :-)

/Hagge

Dela artikeln